Mitt liv som vegetarian

När jag var sexton slutade jag äta kött. Jag hade velat fram och tillbaka ett bra tag, vägt mitt köttsug mot det (o)etiska valet att se andra lida och dö för min njutning. Jag växte upp i en familj där alla åt kött. Min favoritmat var mammas ugnsbakade kyckling och smörgåsar med prickig korv. Vi åt mycket fisk hemma men sällan helt vegetariska rätter. Och så, när jag smög mig in i tonåren såg mamma en dokumentär på tv. Filmarna hade följt djurens väg till och genom slakteriet och bilderna fick henne att genast sluta äta kött. (Än idag, nästan 20 år senare är mamma halvvegetarian = hon äter fisk och skaldjur.) Märkligt nog fortsatte hon laga kött till resten av familjen och trots att hon naturligtvis berättade för oss varför hon valt att sluta äta kött själv så gjorde hon inga försök att påverka oss andra. Åren gick och snart fick min lillasyster upp ögonen för djurens lidande och blev så vegetarian hon också. Till skillnad från mamma hade Josefin inga som helst problem med att försöka påverka andra till att inse det hon insett och en massiv övertalningskampanj från hennes sida startade. Jag minns den sista sommaren jag åt kött. Jag var femton och vi tillbringade ett par veckor i vår sommarstuga i finska skärgården. Förutom bad, bastu och öppen spis hörde det till traditionen att grilla korv på kvällarna och jag ska villigt erkänna att Josefins envisa påpekanden om att det var ett liv jag stoppade i mig fick den där sista korven att smaka betydligt sämre än vanligt...

Hösten kom och jag beslöt mig slutligen för att mina etiska värderingar helt enkelt inte gick att kombinera med köttätande. Jag hade börjat känna mig som en hycklare och känslan växte sig allt starkare för var dag som gick. Jag smög inte ut köttet ur kosten utan när jag väl bestämt mig slutade jag genast med både kött och fisk. En stund valde jag bort precis allt animaliskt men tröttnade tyvärr snart på att inte få äta ost ibland. Nu har det gått fjorton år sedan jag valde en vegetarisk kost och jag har aldrig ångrat mig. Det som fick mig att ta steget var den etiska aspekten av det hela men med åren har jag upptäckt så många fördelar att jag idag inte kan se hur någon väljer att äta kött längre. Om vi väljer att se förbi det etiska ställningstagandet så är en väl sammansatt vegetarisk kosthållning hälsosam för de allra flesta, det sparar också på miljön (visste ni att köttindustrin är en av vår tids största miljöbovar?) och skulle vi alla äta vegetariskt skulle jordens resurser räcka till så många fler.

Nåväl. Mat är en stor del av mitt liv. Jag älskar att tillaga och äta god mat och när jag reser gör jag det gärna till platser jag vet bjuder på fantastisk vegomat. Så, det här var min historia om hur jag blev vegetarian. Vad är din?

Snälla kossor vi träffade på i Schweiz