torsdag 4 april 2013

Måttangivelser

Jag lagar aldrig mat efter recept. Inte på riktigt. När jag kommer på en rätt så testar jag mig fram till det resultat jag vill ha. Får jag tips på en maträtt från någon annan låter det ofta såhär ”Ta lite lagom mycket linser och ha i en liten morot, blanda med lite...” ja ni förstår. Därför har jag inte heller några riktiga måttangivelser här i bloggen. Det är egentligen inga problem. Inga av mina rätter behöver vara exakta utan går att ändra lite efter tycke och smak. Men, för er som väldigt gärna vill kommer här en liten ordlista.

Jag lagar oftast mat för två...och en matlåda. Så räkna med att mina recept räcker till två portioner...ja och kanske en matlåda.

Lagom mycket = så mycket ni tror er behöva. I linsgrytan till exempel är linserna basen. Fundera på hur mycket en portion linser kan vara (1dl?) och kör på.

En näve = betyder såklart just en näve. Mina nävar är ganska små så kanske är det ½ dl på ett ungefär.

1 stor bit = motsatsen till en liten bit. Hur stor biten är beror på hur många ni är som ska äta. Hur måttar man vitkål? Låt oss säga att ni skär fyra cm in i kålen...fast det beror såklart på hur stort kålhuvudet är.

Och för er som verkligen verkligen vill ha riktiga mått för något speciellt recept: Kontakta mig här på bloggen så ska jag såklart måtta åt er på riktigt!

Favoritdrinken

Med en juicepress kan man göra hur många goda morgondrinkar som helst. Den här är min favorit just nu.

Skala:
1 morot
1 äpple
1 stång selleri
1 liten bit ingefära
Kör allt i en juicepress och drick!



onsdag 3 april 2013

Linsgryta med kokos

Också det här receptet kommer från Malin. Veganskt nyttigt, enkelt och så gott!

Koka basmatiris
Koka lagom mycket gröna linser ihop med buljong.
Finhacka och stek:
1 gul lök
½ röd paprika
1 bit chili
1 klyfta vitlök

Blanda linserna med lök, chili och vitlök. Tillsätt vatten tills det blir en sås.
Häll i en näve kokosflingor och pressa i ½ lime.
Smaka av med soya

Ät med ris!


Vitkål med russin och chili

Den här rätten kommer från min yogi-syster Malin och har bara ändrats en aning. Hela rätten tar bara några minuter att tillaga är helt vegansk, söt och god. Lagom som mellanmål eller förrätt. 

Hacka en stor bit vitkål
Finhacka ½ röd paprika
Finhacka 1 vitlöksklyfta
Finhacka 1 näve valnötter

Blanda allt med 1 näve russin och stek ihop snabbt i olivolja (låt det inte bli bränt!)

Blanda i soya och värm på som snabbast.
Klart!


Mitt liv som vegetarian

När jag var sexton slutade jag äta kött. Jag hade velat fram och tillbaka ett bra tag, vägt mitt köttsug mot det (o)etiska valet att se andra lida och dö för min njutning. Jag växte upp i en familj där alla åt kött. Min favoritmat var mammas ugnsbakade kyckling och smörgåsar med prickig korv. Vi åt mycket fisk hemma men sällan helt vegetariska rätter. Och så, när jag smög mig in i tonåren såg mamma en dokumentär på tv. Filmarna hade följt djurens väg till och genom slakteriet och bilderna fick henne att genast sluta äta kött. (Än idag, nästan 20 år senare är mamma halvvegetarian = hon äter fisk och skaldjur.) Märkligt nog fortsatte hon laga kött till resten av familjen och trots att hon naturligtvis berättade för oss varför hon valt att sluta äta kött själv så gjorde hon inga försök att påverka oss andra. Åren gick och snart fick min lillasyster upp ögonen för djurens lidande och blev så vegetarian hon också. Till skillnad från mamma hade Josefin inga som helst problem med att försöka påverka andra till att inse det hon insett och en massiv övertalningskampanj från hennes sida startade. Jag minns den sista sommaren jag åt kött. Jag var femton och vi tillbringade ett par veckor i vår sommarstuga i finska skärgården. Förutom bad, bastu och öppen spis hörde det till traditionen att grilla korv på kvällarna och jag ska villigt erkänna att Josefins envisa påpekanden om att det var ett liv jag stoppade i mig fick den där sista korven att smaka betydligt sämre än vanligt...

Hösten kom och jag beslöt mig slutligen för att mina etiska värderingar helt enkelt inte gick att kombinera med köttätande. Jag hade börjat känna mig som en hycklare och känslan växte sig allt starkare för var dag som gick. Jag smög inte ut köttet ur kosten utan när jag väl bestämt mig slutade jag genast med både kött och fisk. En stund valde jag bort precis allt animaliskt men tröttnade tyvärr snart på att inte få äta ost ibland. Nu har det gått fjorton år sedan jag valde en vegetarisk kost och jag har aldrig ångrat mig. Det som fick mig att ta steget var den etiska aspekten av det hela men med åren har jag upptäckt så många fördelar att jag idag inte kan se hur någon väljer att äta kött längre. Om vi väljer att se förbi det etiska ställningstagandet så är en väl sammansatt vegetarisk kosthållning hälsosam för de allra flesta, det sparar också på miljön (visste ni att köttindustrin är en av vår tids största miljöbovar?) och skulle vi alla äta vegetariskt skulle jordens resurser räcka till så många fler.

Nåväl. Mat är en stor del av mitt liv. Jag älskar att tillaga och äta god mat och när jag reser gör jag det gärna till platser jag vet bjuder på fantastisk vegomat. Så, det här var min historia om hur jag blev vegetarian. Vad är din?

Snälla kossor vi träffade på i Schweiz

tisdag 2 april 2013

Vegobloggens födelse

Det var en kall dag i april, ganska likt en måndag men ändå inte riktigt så. Jag hade precis bestämt mig för att låta Berlindagboken vila några månader och startat upp en ny blogg, en blogg som mest skulle innehålla noveller, foton, jobb, resor och inspiration. Det kändes fint, beslutet vad välkommet men ändå...något saknades. Det finns en liten person inom mig som länge velat skriva en vegetarisk kokbok, eller öppna en vegetarisk restaurang eller...Hon den där lilla är alldeles för liten för att få ta så stora beslut själv men jag kände ändå att jag ville ge henne något, något i stil med en blogg. Och så föddes då vegobloggen. Den heter ""vegoliv" och kommer innehålla en salig blandning av allt som är vegetariskt och veganskt. Recept naturligtvis, tips på restauranger med bra vegomat, resmål man gärna åker till som vegetarian (åtminstone om man, som jag, tycker att maten är en stor del av upplevelsen!) och ett och annat inlägg om det etiska ställningstagandet som gjorde att jag själv blev vegetarian för fjorton år sedan.

Välkomna!